Kapitel 37 - Happy ending, Mika
Louis hann före.
„Mellie doesn’t wanna watch any horror movies. She’s a pussy“, lade han snabbt till, bara för att retas. Jag blängde på honom. Liam skrattade mjukt.
„What about if we vote?“ Jag såg hur han försökte kolla på alla medan han ställde frågan, men hur hans blick hela tiden ändå vandrade till mig. Jag log för mig själv, och nickade långsamt. Liam log varmt tillbaka, och jag kände hur fjärilarna i magen började röra på sig. Det var ett under att killarna inte märkte något. Fast det kanske de gjorde. Whatever. Liam mötte min blick, och jag kände mig plötsligt inte ett dugg rädd för skräckfilmer längre. Jag log.
„Sure.“
Jag hörde en hostning bredvid mig, och kollade upp på Louis.
„So, let’s vote!“
Liam röstade på Toy Story - som jag emellertid hade fattat var hans svaghet. Jag tyckte det var rätt gulligt, om jag skulle erkänna. Själv röstade jag på The Last Song, medan Louis röstade på Wind Chill. Till min glädje blev det till slut mitt filmval, eftersom jag fick Harry på min sida, medan både Zayn och Niall röstade på olika filmer. Så The Last Song vann med två röster. Jag gjorde en hi-five med Harry.
„Yey!“
Men jag hade glatt mig för tidigt. Det visade sig att DVD-skivan hade så många skrapmärken på sig så att det inte funkade att kolla på den. Jag var såklart jättesur, och lovade mig själv att skälla ut biträdena i skivbutiken. Jag kollade på de andra med en suck och ett frågande uttryck i ansiktet. Harry ryckte på axlarna, och log ursäktande mot mig.
„I’m sorry Mellie. Wind Chill it is.“
Jag kände min haka falla ner till marken, och jag kollade på honom som om jag inte kunde tro mina öron.
„What?? I thought we were a team!“
Killarna skrattade.
„At least Wind Chill is better than Toy Story.“ Han kollade menande på Liam, som kollade tillbaka sårat på Harry.
„Hey!“
Jag snörpte på munnen, ställde mig upp och gick bort och satte mig bredvid Liam istället.
„Anyway, I’m not talking to you anymore.“
Harry skrattade, och Zayn pickade på mig.
„Mellie is scaaaaared.“
Jag lade armarna i kors.
„I’m not.“
Louis tog skrattande fram filmen och hasade sig fram till TVn för att sätta i den, och jag kände plötsligt Liams andedräkt mot mitt öra.
„I’ll protect you.“
Han viskade för tyst för att de andra skulle höra, men jag gjorde det. Jag kände en rysning gå nerför min ryggrad och log smått, samtidigt som jag bet mig i läppen för att försöka förhindra rodnaden att stiga på mina kinder. Det var otroligt hur mycket han kunde påverka mig genom så små saker. Jag undrade om han var medveten om det själv.
För att hindra mig själv från att gå för långt i mina tankar och eventuellt ge killarna något smaskigt att klura på sträckte jag mig efter chipsskålen och tog en näve med chips innan jag lutade mig tillbaka.
