Kapitel 38 - Cold as you, Taylor Swift
Louis tog skrattande fram filmen och hasade sig fram till TVn för att sätta i den, och jag kände plötsligt Liams andedräkt mot mitt öra.
„I’ll protect you.“
Han viskade för tyst för att de andra skulle höra, men jag gjorde det. Jag kände en rysning gå nerför min ryggrad och log smått, samtidigt som jag bet mig i läppen för att försöka förhindra rodnaden att stiga på mina kinder. Det var otroligt hur mycket han kunde påverka mig genom så små saker. Jag undrade om han var medveten om det själv.
För att hindra mig själv från att gå för långt i mina tankar och eventuellt ge killarna något smaskigt att klura på sträckte jag mig efter chipsskålen och tog en näve med chips innan jag lutade mig tillbaka.
Filmen var precis så hemsk som jag hade förväntat mig - eller nej. Den var ännu hemskare. Fast killarna verkade inte tycka det. Varje gång jag skrek till hörde jag skrockande någonstans från rummet.
Med tiden hade jag hamnat med knäna uppdragna mot bröstet, och ansiktet halvt gömt bakom filten jag hade över mig. Jag såg genom mörkret i det nedsläckta rummet hur en skugga föll in i vardagsrummet från Nialls rum. Jag kände hur jag greps av panik, och en rysning gick ner längs med min ryggrad. Jag lyckades till slut intala mig att det inte var någon fara, men jag kunde fortfarande inte ta det riktigt lungt.
Liam, som satt tätt intill mig i den relativt trånga soffan, måste ha känt av spänningen i min kropp, för plötsligt kände jag en arm glida runt mig och lägga sig tillrätta runt mina axlar. Den började långsamt, med cirkulerande rörelser, att massera min överarm, och jag kände hur det pirrade till i maggropen. Jag flyttade snäppet närmare honom, och jag kunde svära på att han log, trots att jag inte såg hans ansikte. Jag sköt ifrån mig all osäkerhet och lutade huvudet mot hans axel. Han kramade om mig lite hårdare.
Kände han hur hårt mitt hjärta bankade?
Filmen gick snabbare och betydligt bättre för min del än vad jag trodde från början. De enda gånger jag blev riktigt rädd var när den där läskiga polisen kom för att döda tjejen och killen i bilen. Då borrade jag in ansiktet i Liams axel, och han strök mig lugnande över ryggen. Det var tur att det var mörkt i rummet. Annars hade jag antagligen blivit röd som en tomat i ansiktet.
När eftertexterna började rulla märkte jag att jag var på väg att somna. Jag gäspade, tvingade mig själv att vakna till, och satte mig upp ordentligt. Jag drog upp mobilen ur fickan, och kollade på klockan. 23.40. Shit. Eric och Molly var säkert oroliga. Jag ställde mig upp.
„I gotta go. Thank you so much for tonight guys!“
Liam gäspade och kollade upp på mig.
„You’re not going with the subway. I’ll call a taxi.“
„It’s oka...“ Men innan jag hann protestera hade han tagit upp telefonen och slagit in numret. Jag suckade lätt, men det var också till en del en lättnadens suck. För även om jag inte ville att killarna skulle göra för mycket för mig, kändes det rätt skönt att slippa behöva ta tunnelbanan in till stan för att byta till linjen som skulle ta mig ut till Richmond.
När Liam lade på kollade han upp på mig, och jag mimade ett ‚Thanks’. Han log mot mig, och stoppade ner mobilen i fickan.
„It’ll be here in five minutes. Shall I follow you down?“
Jag log.
„Yeah, that would be great.“
Jag gick runt och kramade om alla killarna hejdå, innan jag gick till hallen för att ta på mig mina skor. Jag kunde känna deras brännande blickar i ryggen när jag gick ut genom dörren med Liam efter mig. Men jag orkade inte bry mig. Jag stoppade in huvudet och ropade ett sista ‚Bye!’ innan jag lät dörren gå igen efter mig. Jag vände mig mot Liam, som stod och väntade på mig vid trappan. Jag log mot honom, och vi började gå ner. Precis innanför ytterdörren stannade Liam mig genom att ta tag i min arm. Han snurrade runt mig så att jag stod vänd mot honom. Jag kollade upp på honom - de tio centimetrarna som skilde oss åt i längden var mer än man faktiskt skulle kunna tro - och såg in i hans bruna ögon. Han stoppade en sedel i min hand.
„For the taxi.“
Innan jag hann öppna munnen för att protestera, lade han ett finger över mina läppar.
„Don’t think about it.“
I nästa sekund hade han kupat sina händer runt mitt ansikte och dragit mig intill sig. Våra läppar var bara någon centimeter ifrån varandra, och hans ögon kollade djupt in i mina.
„I had a great night.“
Jag log.
„Me too.“
Han skrattade lätt, och jag hörde hur det ekade i trapphuset. Om någon hade dörren öppen nu, skulle de med all säkerhet höra oss. Han lät orden klinga ut lite, men inte för länge. Han lutade sig fram en aning, och fyllde ut det sista av tomrummet som fanns kvar mellan våra läppar. Det var en mjuk, försiktig kyss, och när han väl släppte mig såg han på mig med ett leende och glittrande ögon. Han skrattade.
„Your taxi is waiting.“
Jag nickade, och han strök mig över kinden. Jag kände mina läppar krökas i ett leende, och han gav mig en sista, lätt puss innan han föste ut mig genom dörren med ett skratt.
„Bye.“
Jag var för överväldigad för att svara, men lyckades vända mig om och få se en sista skymt av honom innan jag klev in i den svarta taxin. Jag log för mig själv, drog igen dörren efter mig, och vände mig mot föraren.
„Richmond, please.“
