Kapitel 33 - Party in the USA, Miley Cyrus
He chuckled.
„Hm. So why is she blushing every time she’s near you?“
I didn’t know if I should believe him or not, so I just stayed silent. He smiled.
„Anyway, I invited her to our place tonight. We’ll be having a movienight.“
I stared at him with an open mouth. He laughed.
„Let’s go.“
Melanies POV
To: Lyss
Gonna be at some friends house tngt, okay for you? Xx
From:Lyss
Sure babe. I’ll tell mam and dad xx
Jag lade ner mobilen i fickan, och kollade sen upp på Zayn som hade väntat på mig i dörröppningen, medan de andra hade gått ner för att köra fram bilen. Jag log tacksamt när han släppte igen dörren bakom oss. Vi började gå ner för den långa spiraltrappan.
„Wanna tell me what happened before? You both seemed quite absent afterwards.“
Jag såg hur Zayn flinade, men vände genast bort ansiktet, och kände hur jag började rodna.
„Nothing.“
Han skrockade.
„Hm right.“
Jag svarade inte. Efter några sekunders tystnad sa Zayn:
„That boy really likes you, you know.“
Jag kände hur den lilla meningen gjorde att hela jag började le inuti. Jag försökte tona ner leendet när jag frågande kollade upp på Zayn, men han verkade märka det ändå. Jag höjde på ena ögonbrynet.
„How do you know that?“
Zayn skrockade.
„Everyone sees it, Mellie. Just not you.“ Han gjorde en paus, och trots att jag mer än allt ville veta mer, passade jag på att byta samtalsämne.
„Thank you for getting me into this, by the way.“ Han kollade frågande på mig, och jag la till: „I mean, you’re the reason I got the opportunity to come to the studio.“
Han rynkade pannan.
„What makes you think that?“
Nu var det min tur att vara förvånad, och jag sa tvekande:
„Liam told me...?“
Han skrattade.
„What exactly did Liam told you?“
Jag började återberätta allt det som Liam hade berättat för mig den där kvällen vi hade suttit vid floden. Om twitcamen, hur Zayn hade visat den för Liam och hur Liam sen hade visat den för Simon, som direkt hade tagit kontakt med Keith och bett honom kontakta mig. När jag var klar började Zayn skratta. Jag kollade förbryllat på honom. Han tryckte på en ringklocka på en dörr vi gick förbi innan han skakade på huvudet och log.
„Liam, Liam. Always so humble.“
Jag rynkade pannan.
„What? Have I missed something?“
Zayn kollade på mig och skrattade sen för sig själv.
„It’s just that Liam didn’t tell you the whole story.“
„He didn’t?“ Jag kände mig nästan lite orolig. Vad kunde det vara som han inte ville berätta för mig? Zayn skakade på huvudet.
„I don’t know if Liam will like this. But whatever.“ Han kollade allvarligt upp på mig, med en svag glimt av humor i blicken. Han la händerna på mina axlar och kollade mig rakt i ögonen. „ I’m gonna tell you the real story.“
Han berättade om att han för några veckor sen hade lagt märke till att Liam inte var lika uppmärksam och hade svårare att koncentrera i studion än vanligt. Zayn hade frågat Liam vad som stod på, och efter mycket om och men hade Liam erkänt att han bara kunde tänka på tjejen hade hade sprungit in i på Starbucks, och sedan träffat igen. Jag kände mitt hjärta slå dubbelslag när jag kände hur orden sjönk in. Han hade tänkt på mig. I varje fall, Zayn hade hjälpt honom att leta efter mig på twitter, utan att veta att det var samma Melanie Holly som han ett halvår tidigare hade sett på youtube under en twitcam. Så när de till slut hade hittat mig, blev Liam överlycklig. Och Zayn hade såklart blivit hur förvånad som helst. Han hade frågat Liam om det verkligen var rätt person. Sen hade han visat Liam och de andra killarna min cover, och de hade blivit sjukt imponerade. Under samma eftermiddag hade Liam stormat in i Keiths kontor och i princip tvingat honom att ta kontakt - inte för att han inte ville, men han hade inte direkt något val heller. Liam hade ringt upp Simon för att få ett klartecken från honom också, och sen hade Keith tagit kontakt med mig genast. Och nu... så var jag här.
Om Zayn hade varit förvånad efter min berättelse, så var det ingenting emot vad jag var nu. Hade Liam gjort allt det för mig? Men hur... Jag avbröts i mina egna tankar av en inre värme som fyllde mig. Han hade gjort det här. För mig.
Jag avbröts än en gång i mina tankar, men den här gången av Louis, som tutade för allt i världen. Jag och Zayn skyndade oss mot bilen, och Zayn hoppade in i framsätet. Jag öppnade bakdörren, och skulle precis kliva in, när jag märkte att det var fullt där inne.
„Ehm guys, this car only has five seats.“
„Whatever! Harry can be in the luggage room“, ropade Louis bak framifrån.
„I won’t!“, skrek Harry, som satt i mitten, och drog upp knäna mot magen. Niall, som hade min gitarr i knät, himlade med ögonen.
„Just sit on Liam’s lap, Mel.“
Jag kände mig plötsligt nervös och kollade ner på Liam, som kollade ner på sina fötter - jag kunde ana ett rödaktigt skimmer på hans kinder.
„Come on guys!“ Louis tutade en gång till. Jag tog ett kort, djupt andetag och gled in och satte mig i Liams knä innan jag han ändra mig. Jag drog igen dörren efter mig, och Louis tryckte på gasen. Jag skrek till och höll på att ramla över Harry, men lyckades räta upp mig i sista stund.
„Louis! I don’t have a belt!“
Jag såg i backspegeln hur han flinade, och kände i samma stund hur Liam lät sina armar glida runt min midja och lägga sig till rätta. Han drog mig intill sig lite, som för att försäkra mig om att jag inte behövde vara rädd för att ramla igen. Jag kände hur det började fladdra i maggropen. Jag lutade mig lätt tillbaka, och kunde känna Liams andedräkt i nacken. En rysning gick nerför ryggraden för mig, och jag kunde inte hejda ett leende från att ta över mina läppar.
