Kapitel 36 - Moments ago, Ulrik Munther
I laughed slightly, put my finger under her chin and turned her face upwards, so I could look her in the eyes.
„I know.“ I waited a moment, and then wispered, smiling: „ I’ve been dreaming about this so long. Since the first time I ever saw you.“
She shook her head like she couldn’t understand what was really going on, and smiled a smile that could have made the whole world stop rotating. Before she crashed her lips against mines again, she looked me deep in the eyes, and smiled.
Melanies POV
„Thank you for not opening the door. Or answering your phones.“
De fyra killarna som satt i soffan vände alla samtidigt på huvudena. Louis skuttade upp ur soffan med ett stort leende på läpparna. Han sprang förbi Liam som redan hade hunnit en bit in i lägenheten, och hoppade på mig.
„Mellie!“
Liam skrattade.
„Well, hi to you too.“
Louis ignorerade honom, och kramade om mig. Men släppte mig ganska fort igen. Han kollade med äcklad min på mig.
„Eww Mellie! You’re wet!“
Nu var det min tur att skratta.
„Not my fault.“
„Yeah, fortunately, Niall had a very nice neighbour,“ Liam kollade på killarna med sträng blick. „who came and opened the door for us. Unlike you.“ Killarna log fåraktigt mot oss. Liam suckade, och la ner påsen med filmerna på soffan där Louis hade suttit.
„Ohmygosh. Whatever, Niall, I’m gonna grab some of your clothes for me and Mel to change into.“ Han kollade på mig. „Come.“
Jag log och nickade. Han besvarade leendet, och vinkade åt mig att följa med. Vi gick bort till Nialls sovrum, där Liam drog ut några lådor i en byrå. Han tog upp två röda hoodies, och två par gråa mjukisbyxor. Jag skrattade.
„Matching.“
Han log gulligt mot mig.
„Niall doesn’t have so much variation.“
Jag skrattade.
„No, I like it!“
Han skrattade mjukt, och jag påmindes genast vad som för bara ett par minuter sen hade hänt ute på gatan. Det kändes så overkligt - det som jag hade fantiserat om i flera veckor hade plötsligt hänt, bara så där. Liam kollade på mig ett tag, innan han trevande började prata igen.
„Uhm... I guess you want to get changed?“ Han pekade mot dörren. „I’m gonna take the bathroom. I’ll be waiting outside?“
Han fick det att låta som en fråga, så jag bara log och nickade. Han lade en hand på dörrhandtaget, och skulle precis öppna dörren, när våra blickar möttes. Jag såg hans lätt osäkra min långsamt bytas ut till ett leende. Han tog ett par steg framåt, kupade sina händer runt mina kinder och böjde sig ner för att låta sina läppar nudda mina. Han lutade sig tillbaka några centimeter, kollade mig rakt i ögonen och bet sig i läppen, men kunde inte dölja ett leende.
„Sorry. I couldn’t stop myself.“
Jag skrattade.
„I don’t mind.“
„Good.“
Han flashade ett underbart leende, blinkade och försvann ut genom dörren. Jag skakade på huvudet, log och började dra av mig de blöta kläderna. Som tur var hade mina trosor och min BH inte blivit blöta. Jag drog på mig hoodien och byxorna, och kollade mig i helkroppsspegeln som satt på väggen. Jag var precis lika lång som Niall, så kläderna passade perfekt. Jag satte upp det långa mörka håret i en knut, och log för mig själv, samtidigt som jag tänkte på min situation - och hur den hade varit för bara några dagar sen.
Jag lät fingrarna svepa över mina läppar, slöt ögonen och lät minnet bära tillbaka mig några minuter. Jag log för mig själv. Det kändes så otroligt. Allt hade hänt så snabbt. Jag började fundera på om det inte bara var en helt underbar dröm.
Jag slängde en sista blick i spegeln, putade instinktivt med läpparna, och gick sen ut genom dörren till killarna i vardagsrummet. När de såg mig komma sken de upp.
„Mellie!“
Jag log stort.
„Hey!“
Jag gjorde en liten piruett, innan jag sprang och kastade mig över alla killarna, som satt tillsammans i den stora soffan. Jag landade med tyngpunkten på Harry, och hörde honom dra efter andan. Han skrattade, och petade till mig i midjan, vilket fick mig att skrika till lätt.
„Uuuh Mel... That was near...“ Han harklade sig. „Oh, I mean, that could have gone bad.“
Jag skrattade.
„Sorry Haz.“ Jag hade hört killarna använda det smeknamnet på honom. Harry var visserligen den jag kände minst av killarna - han hade oftast varit rätt tillbakadragen och tyst när vi hade träffats. Jag hade alltid oroat mig för att det var någonting som hade tyngt ner honom. Så när jag nu hörde honom skratta, blev jag automatiskt själv på glatt humör. Så „Haz“ bara slank ur mig. Men han verkade inte ha nåt emot det.
Jag kände plötsligt hur någon försökte stoppa in ett chips i min mun. Jag kollade upp och såg Niall. I nästa sekund kände jag hur Louis petade på min kind. Jag vände förvirrat blicken mellan dem.
„Mellie!“ Jag stannade med blicken på Louis - tacksam över att veta vart jag skulle kolla. „What movies did you bring?“
Just det. Jag ställde mig upp, och hämtade påsen med filmerna som stod i hallen. Jag gick tillbaka, och satte mig på golvet framför de, eftersom det inte fanns plats i soffan. Jag kollade upp på de, och skrattade åt deras förväntansfulla ansiktsuttryck. Jag började plocka upp filmerna ur påsen.
„So... we have Twilight... Toy story 1, 2 and 3... The Last Song... Kick Ass...“ I takt med att jag plockade fram filmerna lade jag upp de på mattan så att alla kunde se. Jag såg hur de rynkade på näsan åt vissa av filmerna, och hade sina egna favoriter.
„Yeay!! Wind Chill!“ Louis kastade sig fram mot den i princip enda skräckfilm vi hade hyrt. Jag suckade.
„Noooo. I hate Horror Movies.“
Louis rynkade pannan och kollade strängt på mig. Jag bestämde mig för att anta utmaningen, och började stirra tillbaka på honom, precis lika allvarligt. Jag hörde i bakhuvudet hur det spolade från toaletten, och hur en dörr stängdes, men vägrade att ge upp.
„Hey guys... What ya doing?“
Jag blev så överraskad - och glad - av att höra Liams röst att jag släppte Louis blick. Han flinade, eftersom han hade vunnit, och jag räckte ut tungan åt honom. Jag vände mig mot Liam för att svara, men Louis hann före.
„Mellie doesn’t wanna watch any horror movies. She’s a pussy“, lade han snabbt till, bara för att retas. Jag blängde på honom. Liam skrattade mjukt.
„What about if we vote?“ Jag såg hur han försökte kolla på alla medan han ställde frågan, men hur hans blick hela tiden ändå vandrade till mig. Jag log för mig själv, och nickade långsamt. Liam log varmt tillbaka, och jag kände hur fjärilarna i magen började röra på sig. Det var ett under att killarna inte märkte något. Fast det kanske de gjorde. Whatever. Liam mötte min blick, och jag kände mig plötsligt inte ett dugg rädd för skräckfilmer längre. Jag log.
„Sure.“
Jag hörde en hostning bredvid mig, och kollade upp på Louis.
„So, let’s vote!“
