Kapitel 39 - If I told you once, What's Up
Han skrattade lätt, och jag hörde hur det ekade i trapphuset. Om någon hade dörren öppen nu, skulle de med all säkerhet höra oss. Han lät orden klinga ut lite, men inte för länge. Han lutade sig fram en aning, och fyllde ut det sista av tomrummet som fanns kvar mellan våra läppar. Det var en mjuk, försiktig kyss, och när han väl släppte mig såg han på mig med ett leende och glittrande ögon. Han skrattade.
„Your taxi is waiting.“
Jag nickade, och han strök mig över kinden. Jag kände mina läppar krökas i ett leende, och han gav mig en sista, lätt puss innan han föste ut mig genom dörren med ett skratt.
„Bye.“
Jag var för överväldigad för att svara, men lyckades vända mig om och få se en sista skymt av honom innan jag klev in i den svarta taxin. Jag log för mig själv, drog igen dörren efter mig, och vände mig mot föraren.
„Richmond, please.“
Liams POV
I got up the stairs to Nialls apartement with a smile on my face. I looked at my watch. 00.05. Maybe I could ask Niall if I could stay overnight. It was a pity no one had suggested it before, with Melanie here. But whatever. I thought back through the last five minutes, and couldn’t stop my smile grow even wider.
I opened the door, and had just closed the door behind me as all four of the other boys attacked me. One second later, I found myself laying on the floor, with four pairs of eager eyes on me. Louis took my face between his hands, and placed a wet kiss on my forehead. I ewwed. Gross. He smiled huge.
„OMG I’M SO HAPPY FOR YOU MAN!!!“
I felt my cheeks blush a little. Had they seen us? But then I realized... I didn’t care at all. I smiled and laughed slightly.
„Me too.“
Zayn reached out for my hand to help me up. He patted my shoulder, smiled at me and whispered:
„Told you.“
Harry smiled widely.
„Good job, man.“
I felt a big warmth filling me up, step by step, first slowly but then faster and faster. This did really happen. In real. My thoughts wandered to the perfect smile of hers, the eyes and the way she blushed. The way her soft lips felt against mines. The way she...
„So... Are you guys an item now?“ I got interrupted in my thoughts by Niall asking. It took me a while to take the question in, but when I did, I found myself with a big, goofy smile on my face. I looked at the boys, who waited curiously for me to answer. I smiled. Actually, I didn’t know the exact answer on that question. But right now, I didn’t care. I laughed slightly and happily, and looked up on the boys. I took a deep breath.
„No, not at all. I don’t even know if she really wanna go further with it or just sees it as a fling.“ Even if I was in a really happy mood, I could feel it sink a bit at the thought.
Zayn groaned.
„What the hell Liam.“
I turned to face him, with my eyebrows furrowed.
„What?“
He rolled his eyes. Then he walked around me, put one arm on my back and one on my shoulder, and started to push me inside the apartement, towards Nialls living room sofa. There, he pushed me down and got a stool he put in front of me. He sat down, crossed his arms and looked at me with a disbelieving expression. Then he looked me straight in the eyes.
„Liam...“, he started. „This girl does like you. Very. Much. Just believe me, okay?“
I hadn’t realized I’d freeze where i sat, almost terrified, until Louis came from backwards, put his hands on my shoulders and started to give me massage.
„Gosh Zayn, you’re scaring him.“ Han låtsades torka en tår ur ögonvrån. „That poor boy.“
Harry went over to Zayn and squeezed his cheek.
„Always so overdramatic.“
I could see the corner of Zayn’s mouth twitch upwards in a smirk. Niall threw himself onto the sofa.
„But really, Zayn’s right. Trust us, Leeyumm.“
My mood had sunk a bit during our conversation, but as I looked at my friends, I couldn’t help but smile. This was one of the reasons i loved them so much. They always knew how to make me happy. I nodded.
„Right.“ Even if i wasn’t fully conviced yet, it couldn’t harm to at least try to believe a little bit. „But what shall I do?“
Zayn grinned.
„We gotta make up a plan.“
Kapitel 38 - Cold as you, Taylor Swift
Louis tog skrattande fram filmen och hasade sig fram till TVn för att sätta i den, och jag kände plötsligt Liams andedräkt mot mitt öra.
„I’ll protect you.“
Han viskade för tyst för att de andra skulle höra, men jag gjorde det. Jag kände en rysning gå nerför min ryggrad och log smått, samtidigt som jag bet mig i läppen för att försöka förhindra rodnaden att stiga på mina kinder. Det var otroligt hur mycket han kunde påverka mig genom så små saker. Jag undrade om han var medveten om det själv.
För att hindra mig själv från att gå för långt i mina tankar och eventuellt ge killarna något smaskigt att klura på sträckte jag mig efter chipsskålen och tog en näve med chips innan jag lutade mig tillbaka.
Filmen var precis så hemsk som jag hade förväntat mig - eller nej. Den var ännu hemskare. Fast killarna verkade inte tycka det. Varje gång jag skrek till hörde jag skrockande någonstans från rummet.
Med tiden hade jag hamnat med knäna uppdragna mot bröstet, och ansiktet halvt gömt bakom filten jag hade över mig. Jag såg genom mörkret i det nedsläckta rummet hur en skugga föll in i vardagsrummet från Nialls rum. Jag kände hur jag greps av panik, och en rysning gick ner längs med min ryggrad. Jag lyckades till slut intala mig att det inte var någon fara, men jag kunde fortfarande inte ta det riktigt lungt.
Liam, som satt tätt intill mig i den relativt trånga soffan, måste ha känt av spänningen i min kropp, för plötsligt kände jag en arm glida runt mig och lägga sig tillrätta runt mina axlar. Den började långsamt, med cirkulerande rörelser, att massera min överarm, och jag kände hur det pirrade till i maggropen. Jag flyttade snäppet närmare honom, och jag kunde svära på att han log, trots att jag inte såg hans ansikte. Jag sköt ifrån mig all osäkerhet och lutade huvudet mot hans axel. Han kramade om mig lite hårdare.
Kände han hur hårt mitt hjärta bankade?
Filmen gick snabbare och betydligt bättre för min del än vad jag trodde från början. De enda gånger jag blev riktigt rädd var när den där läskiga polisen kom för att döda tjejen och killen i bilen. Då borrade jag in ansiktet i Liams axel, och han strök mig lugnande över ryggen. Det var tur att det var mörkt i rummet. Annars hade jag antagligen blivit röd som en tomat i ansiktet.
När eftertexterna började rulla märkte jag att jag var på väg att somna. Jag gäspade, tvingade mig själv att vakna till, och satte mig upp ordentligt. Jag drog upp mobilen ur fickan, och kollade på klockan. 23.40. Shit. Eric och Molly var säkert oroliga. Jag ställde mig upp.
„I gotta go. Thank you so much for tonight guys!“
Liam gäspade och kollade upp på mig.
„You’re not going with the subway. I’ll call a taxi.“
„It’s oka...“ Men innan jag hann protestera hade han tagit upp telefonen och slagit in numret. Jag suckade lätt, men det var också till en del en lättnadens suck. För även om jag inte ville att killarna skulle göra för mycket för mig, kändes det rätt skönt att slippa behöva ta tunnelbanan in till stan för att byta till linjen som skulle ta mig ut till Richmond.
När Liam lade på kollade han upp på mig, och jag mimade ett ‚Thanks’. Han log mot mig, och stoppade ner mobilen i fickan.
„It’ll be here in five minutes. Shall I follow you down?“
Jag log.
„Yeah, that would be great.“
Jag gick runt och kramade om alla killarna hejdå, innan jag gick till hallen för att ta på mig mina skor. Jag kunde känna deras brännande blickar i ryggen när jag gick ut genom dörren med Liam efter mig. Men jag orkade inte bry mig. Jag stoppade in huvudet och ropade ett sista ‚Bye!’ innan jag lät dörren gå igen efter mig. Jag vände mig mot Liam, som stod och väntade på mig vid trappan. Jag log mot honom, och vi började gå ner. Precis innanför ytterdörren stannade Liam mig genom att ta tag i min arm. Han snurrade runt mig så att jag stod vänd mot honom. Jag kollade upp på honom - de tio centimetrarna som skilde oss åt i längden var mer än man faktiskt skulle kunna tro - och såg in i hans bruna ögon. Han stoppade en sedel i min hand.
„For the taxi.“
Innan jag hann öppna munnen för att protestera, lade han ett finger över mina läppar.
„Don’t think about it.“
I nästa sekund hade han kupat sina händer runt mitt ansikte och dragit mig intill sig. Våra läppar var bara någon centimeter ifrån varandra, och hans ögon kollade djupt in i mina.
„I had a great night.“
Jag log.
„Me too.“
Han skrattade lätt, och jag hörde hur det ekade i trapphuset. Om någon hade dörren öppen nu, skulle de med all säkerhet höra oss. Han lät orden klinga ut lite, men inte för länge. Han lutade sig fram en aning, och fyllde ut det sista av tomrummet som fanns kvar mellan våra läppar. Det var en mjuk, försiktig kyss, och när han väl släppte mig såg han på mig med ett leende och glittrande ögon. Han skrattade.
„Your taxi is waiting.“
Jag nickade, och han strök mig över kinden. Jag kände mina läppar krökas i ett leende, och han gav mig en sista, lätt puss innan han föste ut mig genom dörren med ett skratt.
„Bye.“
Jag var för överväldigad för att svara, men lyckades vända mig om och få se en sista skymt av honom innan jag klev in i den svarta taxin. Jag log för mig själv, drog igen dörren efter mig, och vände mig mot föraren.
„Richmond, please.“
Kapitel 37 - Happy ending, Mika
Louis hann före.
„Mellie doesn’t wanna watch any horror movies. She’s a pussy“, lade han snabbt till, bara för att retas. Jag blängde på honom. Liam skrattade mjukt.
„What about if we vote?“ Jag såg hur han försökte kolla på alla medan han ställde frågan, men hur hans blick hela tiden ändå vandrade till mig. Jag log för mig själv, och nickade långsamt. Liam log varmt tillbaka, och jag kände hur fjärilarna i magen började röra på sig. Det var ett under att killarna inte märkte något. Fast det kanske de gjorde. Whatever. Liam mötte min blick, och jag kände mig plötsligt inte ett dugg rädd för skräckfilmer längre. Jag log.
„Sure.“
Jag hörde en hostning bredvid mig, och kollade upp på Louis.
„So, let’s vote!“
Liam röstade på Toy Story - som jag emellertid hade fattat var hans svaghet. Jag tyckte det var rätt gulligt, om jag skulle erkänna. Själv röstade jag på The Last Song, medan Louis röstade på Wind Chill. Till min glädje blev det till slut mitt filmval, eftersom jag fick Harry på min sida, medan både Zayn och Niall röstade på olika filmer. Så The Last Song vann med två röster. Jag gjorde en hi-five med Harry.
„Yey!“
Men jag hade glatt mig för tidigt. Det visade sig att DVD-skivan hade så många skrapmärken på sig så att det inte funkade att kolla på den. Jag var såklart jättesur, och lovade mig själv att skälla ut biträdena i skivbutiken. Jag kollade på de andra med en suck och ett frågande uttryck i ansiktet. Harry ryckte på axlarna, och log ursäktande mot mig.
„I’m sorry Mellie. Wind Chill it is.“
Jag kände min haka falla ner till marken, och jag kollade på honom som om jag inte kunde tro mina öron.
„What?? I thought we were a team!“
Killarna skrattade.
„At least Wind Chill is better than Toy Story.“ Han kollade menande på Liam, som kollade tillbaka sårat på Harry.
„Hey!“
Jag snörpte på munnen, ställde mig upp och gick bort och satte mig bredvid Liam istället.
„Anyway, I’m not talking to you anymore.“
Harry skrattade, och Zayn pickade på mig.
„Mellie is scaaaaared.“
Jag lade armarna i kors.
„I’m not.“
Louis tog skrattande fram filmen och hasade sig fram till TVn för att sätta i den, och jag kände plötsligt Liams andedräkt mot mitt öra.
„I’ll protect you.“
Han viskade för tyst för att de andra skulle höra, men jag gjorde det. Jag kände en rysning gå nerför min ryggrad och log smått, samtidigt som jag bet mig i läppen för att försöka förhindra rodnaden att stiga på mina kinder. Det var otroligt hur mycket han kunde påverka mig genom så små saker. Jag undrade om han var medveten om det själv.
För att hindra mig själv från att gå för långt i mina tankar och eventuellt ge killarna något smaskigt att klura på sträckte jag mig efter chipsskålen och tog en näve med chips innan jag lutade mig tillbaka.
